Liselott

Liselotts berättelse

Jag var mycket mager som barn. Omgivningen uppmanade mig att äta mer. Fick menstruation vid 11 års ålder. Då började benen och låren växa. Första barnet vid 22 års ålder, andra vid 25. Vid graviditeterna ökade jag 20 kg i vikt. Näst intill omöjligt att gå ner graviditetskilona. Har bantat på olika sätt hela mitt vuxna liv. Gick ner i vikt på överkroppen, ej underkropp.


Jag har under årens lopp blivit erbjuden Xenical och Gastric Bypass men tackat nej. Jag har också fått frågan av läkare om jag har Fibromyalgi pga otrolig trycksmärta över hela kroppen. Ingen vidare utredning. Överrörlig och ont i handleder, höfter och ryggslut-har en stor svank.


Ständiga stukningar av fötter. Vid avslitet ledband fick jag  frågan på ortopeden om jag spelade fotboll. Det gjorde jag inte – svaret blev: ”Synd, för då hade vi opererat…!”


Blåmärken utan att veta varför. Stresskänslig. Mycket svårt att hitta kläder som passar. Stolar, flygplans-och bussäten för små-ger trycksmärta. Fetmastigmatisering av såväl samhället som omgivningen.


Hösten 2016 upptäcker jag Lipödem i ett engelskt TV-program. Allt föll på plats! Jag har fått diagnos av läkare på HC våren 2018. Fick själv upplysa läkaren om diagnosen. Denne visste inte vad det var, men läste på och var tacksam över att ha fått insyn i problematiken. Remiss till lymfterapeuter där kompression skrevs ut.


P g a hudsjukdomen Hidradenitis Supprativa har jag inte kunnat använda kompressionen på lång tid. Nu går jag på bassängträning på Länssjukhuset. Har vid träning där fått rejäl värk i fötterna - ev p g a överrörligheten. Bassängträningen hjälper bra. Dock är det både långt, dyrt och tidskrävande att köra - 11 mil tur och retur. Miljöaspekten kan ju också nämnas.


Jag har under årens lopp själv bekostat besök hos bl a lymfmassör, för att inte tala om alla tiotusentals kronor som lagts på olika bantningsförsök och träningsredskap.


Mammografi vid lipödem gör fruktansvärt ont då man ofta är rejält tryckkänslig. Jag fick en remiss till Klinisk mammografi, väl medveten om att sjukvården anser att det är mindre tillförlitligt. Var inställd på att få undersöka brösten med ultraljud. Väl där blev jag övertalad att ändå göra vanlig mammografi, då med mindre tryck. Ok, då kvinnan som utförde mammografin var väldigt inlyssnande och tog det försiktigt. Två bilder togs, en på varje bröst. På vanlig mammografi tar man alltid två på varje bröst. Läkaren tittade på bilderna och kallade in mig. Läkaren började med att ifrågasätta varför jag var där och att man måste klämma hårt för att få bra bilder! Vid svaret att jag har lipödem och är extremt trycköm fräste läkaren att hon hade ingen aning om vad lipödem var och upprepade återigen att man måste klämma hårt för att få bra bilder. Plötsligt slänger läkaren ur sig att bilderna var bra och att nästa gång var jag tvungen att gå på vanlig mammografi. Känslan av att ha blivit totalt överkörd och inte lyssnad på, är en sak. Men känslan av att inte ha fått en fullgod undersökning, på den kliniska mammografienheten är värre…


Nu känner jag att hon måste lägga dessa dyra pengar på detta för att kunna orka jobba som lärare. Går och står hela dagarna i ett mycket stressfyllt jobb. Har så ont i ben och fötter hela dagarna.


Jag är nu i klimakteriet och detta har medfört att lipödemet eskalerat väldigt snabbt det senaste året. Jag är dödstött och helt förtvivlad.


Vad ska jag göra?

Liselott1
Liselott2
Liselott3
Liselott4

Copyright @ All Rights Reserved